söndag 13 augusti 2017

Bakom Boken - "Något du inte vet att jag vet"

Intervju med Birgitta Bergin



Denna intervju är en mailintervju, eftersom Birgitta inte bor i Stockholm.

Jag har läst flera av Birgittas böcker och nu senast denna, "Något du inte vet att jag vet", som jag har recenserat.

Vem är hon egentligen, BakomBoken?









Tre ord för att beskriva dig själv?

Otålig, glad, viljestark.


När i livet började du skriva?

Jag har alltid skrivit. Redan i småskolan var det mitt bästa och roligaste ämne. När jag var utbytesstudent i USA skrev jag i brev hem till mina föräldrar att jag vet vad jag ska bli ”när jag blir stor”: nämligen författare.
Vägen till drömmen blev krokig och efter skolan blev det istället reklam, marknadsföring, film och teveproduktion i en massa år.
Men någonstans för cirka tio år sedan började jag på ”den där romanen” som jag hade fnulat på en tid. Det blev några års hemligt skrivande som till slut resulterade i ett manus - som till min stora förvåning blev utgiven 2012 på Tre Böcker förlag.


Hur ser din skrivprocess ut?

Fotograf: Agata Jensen
Jag är väldigt disciplinerad och gör inför varje nytt bokmanus en detaljerad tidsplan som jag sedan följer mer eller mindre slaviskt. Så jag vet varje vecka hur mycket ord jag måste prestera för att klara av min deadline till förlaget. I tidsplanen ingår även research, genomläsningar och reflektion. Jag skriver varje vardag, går upp tidigt och startar med att kolla av mail och sociala media, svara och planera och göra allt som inte har med själva manus-arbetet att göra. (Att vara författare på heltid innebär mycket mer än att ”bara” skriva böcker…) Därefter tar jag en lång springtur och sedan sjunker jag ner i min egen fantasivärld och umgås med mina karaktärer. Sedan håller jag på tills jag anser att jag ligger okej i tiden. På fredag eftermiddag slår jag igen locket till datorn (nästan alltid i varje fall…) och så tar jag helg som alla andra människor. Förutsatt att jag presterat enligt min tidsplan då, haha.



Hur fick du idén till historien med Elsa och Thore?

Jag var på en författarträff och föreläste om mina böcker. Efteråt satt jag kvar med några som var där och en kvinna berättade om släktingar till henne som var runt nittio år och hade träffat varandra något år tidigare och blivit så våldsamt förälskade så de förlovade och gifte sig på studs. Jag blev så fascinerad av berättelsen att jag googlade upp paret som hade gett ett par intervjuer i lokalpressen. Sedan ringde jag dem och fick komma hem till deras våning och prata om kärlek på äldre dar. Helt underbara människor. Där föddes mina karaktärer Elsa och Thore. Dock måste jag ju poängtera att Elsas och Thores familjer i mina böcker inte har det minsta med verklighetens par att göra, haha.


Hur tänkte du när du skapade karaktärerna i boken?

Jag ville plocka in alla slags original som motsats till Elsa och Thore som är genomtrevliga och reko människor. Jag måste ha roligt själv när jag skriver och det hade jag hela tiden när jag fick skapa deras barn och barnbarn som utgör de mest skruvade familjer man kan tänka sig. Fördomar, hemligheter, svek och oginhet … det kan bli härligt bra om man sedan blandar in lite svart humor i det också.


Hur lång tid tar det för dig från idé till färdig bok?

Jag räknar med 4-6 månader för ett råmanus inklusive research. Sedan tar det ytterligare 2-3 månader med arbetet med redaktör, omslag, korrektur, tryckning, inläsning mm. Men efter att jag lämnat råmanus startar jag på nästa manus, vilket gör att jag delvis jobbar parallellt med två manus. Därför har det blivit mer än en bok/år ibland.


Vilka läser dina böcker?

Alla som gillar min genre. Fler kvinnor än män, men med de senaste böckerna har jag fått många manliga läsare. Alla åldrar skulle jag vilja säga.


Vad är du mest nöjd med efteråt?

Att boken togs emot så väl och att jag har ökat min läsekrets.


Var hämtar du din inspiration?

Överallt från livet, sådant som jag själv upplevt, sådant som jag hört talas om, från saker jag ser, hör, läser. Jag har en stor portion fantasi så jag går igång ganska snabbt om en idé börjar pyra.


Vad tror du är din styrka som författare?

Fotograf: Viktor Lyster
Jag tror att mitt snabba och delvis enkla språk attraherar många. Det ska upplevas underhållande när man läser mina böcker även om det finns allvar med. Jag vill få folk att slappna av och gå in i en annan värld än sin egen.


Vad vill du att läsaren ska ta med sig från dina böcker?

Att man bara längtar efter att få läsa nästa Birgitta Bergin-bok!



Vad utmärker en bra bok?

Att man blir så fängslad att man inte kan släppa taget. Man MÅSTE bara läsa några sidor till!


Vilken författare ser du själv upp till?

Jag ser kanske inte upp till något uttalad författare, men jag beundrar många och av olika skäl. En författare jag blev väldigt fascinerad av var Jens Lapidus när han släppte Snabba Cash. Så häftigt att våga bryta mönster och skriva dialog i talform, att överge allt det grammatiska. Det kändes som om man var i den världen han beskrev.


Har du någon favoritbok?

Om jag ska nämna en favorit från böcker jag läst de senaste åren så är det ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker.


Vad har du för framtidsdrömmar?

Att mina böcker ges ut utomlands. Sedan i våras har jag en agent så nu är det inte en främmande dröm längre. Nu tror jag på det, även om det kanske kan ta lite tid. Och så film såklart. Tänk att få se sena böcker filmatiserade. Så häftigt!


Fotograf: Bengt Alm

Kontakten med Birgitta:

Jag har aldrig träffat Birgitta, utan denna intervju är gjord via mail. Mitt intryck är att hon är noga med detaljer, vilket jag tror är en bra egenskap som författare.


Vill ni veta mer om Birgitta, gå gärna in på hennes hemsida:
http://www.birgittabergin.se/



Stort lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books






Har ni missat min recension av boken på Instagram? Här kommer den igen:


Titel: Något du inte vet att jag vet
Författare: Birgitta Bergin @birgittaberginnforfattare
År: 2017
Sidor: 380
Genre: Drama, feelgood

Handling: 
Boken är en fristående fortsättning på boken "Som ett brev på posten". (Jag har inte läst den och kan garantera att det inte är några problem att läsa den här boken ändå).
I första boken förlovade sig Elsa och Thore, både 82 år, till deras familjs förvåning och förskräckelse. Därefter flyttade paret till Kanarieöarna och har bott där sen dess, knappt utan någon kontakt alls med barnen. Nu i denna bok har det gått ett år och de ska komma hem, träffa sina familjer och har bjudit in alla till en gemensam helg i Skärgården. I boken får man följa barnen (ca 50-60 år) och deras kamp att ta itu med sina liv. Alla barn brottas nämligen med olika problem och hemligheter, som de tror att ingen annan känner till. Elsa har två döttrar och en son. Thore har en dotter och en son. Alla är gifta och har i sin tur barn, utom Elsas ena dotter som är ensam.
Boken är lättläst och medryckande. Birgitta har ett fantastiskt sätt att skriva som gör att man blir engagerad i allas liv och det är svårt att sluta läsa. Höjdpunkten är såklart helgen i skärgården då alla samlas och hemligheter uppdagas. Men hur går det för dem? Lyckas de förändra sina liv till det bättre - och vad är egentligen det bästa?
Jag säger bara en sak, läs den och njut! 😊

söndag 6 augusti 2017

Bakom Boken - "Heroine"

Intervju med Mons Kallentoft och Markus Lutteman


Vid releasen av deras senaste bok "Heronie" var jag på plats och lyssnade till författarna. Jag fick även möjlighet att ta bilder. Dock var de båda männen mycket upptagna, så själva intervjun gjorde vi mailledes. Detta är första gången jag intervjuar två författare ihop, vilket är roligt. Jag lät samma fråga gå till båda, så får de svara var och en på sitt sätt.


Vilka är de egentligen, Bakom Boken?


Tre ord för att beskriva dig själv? / Tre ord för att beskriva Mons/Markus?

Markus: 
Jag är: Nyfiken. Påhittig. Snabb. 
Mons är: Driven. Sökare. Osvensk.

Mons:
Jag är: Flitig. Långsint. Skicklig.
Markus & Mons är : "Ett Bra Team" eller Vassa. Trevliga. Glada.


När i livet började du skriva?

Markus: 
Redan i femårsåldern ritade jag mina första sagor, och så dikterade jag för mamma vad hon skulle skriva för text till bilderna. Det var äventyr och spänning redan då. Under skoltiden älskade jag när vi fick skriva fria berättelser, och någonstans under tonåren väcktes de första mer seriösa tankarna på att någon gång bli författare.

Mons:
Jag var fjorton år och sängliggande efter en operation. Det var före internet, så jag var uttråkad.


Hur träffade du Mons/Markus? Vad gjorde att ni bestämde er för att börja skriva ihop?

Markus:
Mons och jag träffades första gången vid en bardisk efter Pocketgalan 2008, då vi båda fick pris för att våra böcker hade sålt bra. Några år senare intervjuade jag Mons inför en bokmässa i Örebro och sedan gick det ytterligare några år innan jag fick ett mycket överraskande samtal från Mons agent. ”Mons har en idé om ett nytt bokprojekt, och han vill gärna skriva de böckerna tillsammans med dig.” Timingen var perfekt. Jag hade skrivit ett antal non fictionböcker och var väldigt sugen på att ge mig ut på fiktionens okända stigar.

Mons:
På en pocketfest. Vi hade fått pris för att ha sålt många böcker. Sedan sågs vi igen många år senare när jag ville ha en medförfattare till Herkulesserien.

Hur ser er skrivprocess ut när ni skriver ihop?

Markus:
I början var det ganska uppstyrt. Mons skrev detaljerade synopsis, och sedan tog jag över och skrev den första manusversionen. Efter att redaktören hade granskat texten jobbade vi sedan upp manuset tillsammans. Sedan dess har arbetsuppdelningen blir mer flytande. Grundidén till Heroine kom till exempelvis från mig.

Mons:
Jag börjar med berättelsen. Markus skriver ett utkast, kapitel för kapitel. Därefter redigerar vi ihop det till ett mästerverk! Förhoppningsvis...


Hur lång tid tar det ungefär för er från idé till färdig bok?

Markus och Mons samstämmigt: 
Ett år. Då arbetar vi från och till heltid.


Vad är fördel respektive nackdel med att skriva tillsammans med någon annan?

Markus:
Två människor som är väldigt olika men som strävar mot samma mål kan tillsammans skapa något som hade varit omöjligt för var och en att åstadkomma på egen hand. Fler fördelar: Lagkänslan, och att hela tiden ha någon att bolla med. Nackdelen: Två olika viljor gör att man ibland får kompromissa.

Mons:
Det är bra att ha något att bolla komplexa intriger med - och vara sur på recensenter ihop med.


Vad är den största skillnaden mellan er två i författarskapet anser du?

Markus:
Jag kommer från journalistiken. Mons från skönlitteraturen. Det påverkar både språk och arbetsmetod - och i vårt fall är den kombinationen en verklig styrka.

Mons:
Markus är journalist från början, jag konstnär. Det gör att vi närmar oss fiktionen lite annorlunda. Markus utifrån fakta, jag utifrån känsla. Grovt förenklat.




Vad tror du är din styrka som författare? Vad anser du vara Mons/Markus styrka?

Markus:
Min styrka: Att jag skriver rappt och enkelt och att jag har en journalistisk nyfikenhet.
Mons styrka: Att han är väldigt medveten om vad han gör, och att han med små medel kan bygga upp en stämning som ramar in berättelsen.

Mons:
Min styrka är stilistik och intrig, samt att jag är en riktig konstnär. 99% av mina svenska deckarförfattarkollegor är tyvärr inga riktiga författare.
Markus är en riktig författare. En bra sådan. Han har både känsla och intelligens.


På vilket sätt har ni utvecklats som författarduo i detta samarbete?

Markus:
Vi känner varandra och våra karaktärer bättre och bättre, vilket gör oss starkare som team.

Mons:
Vi är mycket mer samkörda nu än i början. Markus har blivit en mycket skickligt fiktionsförfattare.


Var kommer idén med Herkulesserien ifrån och hur många delar planerar ni göra?

Markus:
Idén är Mons, så denna fråga får han svara på.

Mons:
Jag ville använda kraften i en uråldrig myt. Då kom Herkulesmyten till mig, när jag lät det undermedvetna arbeta ostört under en längre vistelse i Asien. Det ska bli tolv delar, en för varje stordåd.


Berätta om karaktären Zach – vad var tankarna med denna huvudperson?

Markus:
Idén är som sagt Mons. Jag kan dock tillägga att det har varit roligt att få vara med och utveckla karaktären. Att läsa in sig på myten och se vilka av Herkules karaktärsdrag och kännetecken man kan använda sig av när man bygger upp Zack som karaktär. Två exempel: Herkules var känd för att vara en jävel på att slåss med stridsklubba. Därför är vår Zack en hejare på att slåss med batong. Herkules hade stora alkoholproblem, och därför har Zack problem med droger.

Mons:
Han är en modern Herkules - sårbar och osårbar på samma gång. Ung, vacker, men samtidigt full av fel och brister. Sexig som fan och grym i sängen!


Vad är du mest nöjd med i arbetet med Herkulesserien?

Markus:
Jag är mest nöjd med att varje ny bok har blivit lite bättre än den förra.

Mons:
Att vi lyckats skapa thrillers med högre tempo än några andra svenska böcker - och de flesta utländska också, för den delen.



Vilken bok har varit jobbigast att skriva? Varför?

Markus:
Den första var nog jobbigast, bland annat för att allt var nytt och vi inte kände varandra och våra karaktärer så bra som vi gör nu.

Mons:
Den första boken, "Zack". Vi var inte samkörda då på samma vis som vi är nu.


Vad vill ni förmedla med böckerna?

Markus:
Grym spänning marinerad i en het kryddblandning bestående av flertusenåriga myter och dagsaktuell samhällsproblematik.

Mons:
Hur det är att vara människa. Läsaren ska känna botten i sig själv och få en förhöjd känsla av världen han eller hon befinner sig i.


Var hämtar ni inspiration till intrigerna?

Markus:
Från den värld vi lever i.

Mons:
Resor, nyheter, konst och ännu mer konst - samt förstås i de gamla myterna.


Hur gör ni research?

Markus:
Vi tar oss stora friheter med verkligheten, men är noga med vissa detaljer som annars skulle kunna sänka trovärdigheten. Fler scener i ”Heroine” än man kanske tror har en journalistisk förankring i verkligheten.

Mons:
Läser och googlar. Ibland ger jag mig ut i miljöer, men inte så ofta - den biten är Markus bäst på.


Trots att ni skriver om mycket brutala saker, finns det en slags mjukhet i texten. Var kommer den ifrån?

Markus:
Jag tror att det hårdare blir mer effektivt om man balanserar det med det mjuka. Om Zack först sitter och hjälper sin tolvåriga granne Ester med läxorna blir det mer effektivt om han i nästa scen är inblandad i en brutal kamp på liv och död, och vice versa.

Mons:
Mjukheten kommer från medkänslan, inlevelseförmågan - vilken kommer från en riktig djup människokännedom, som vi vet att kanalisera via konstnärlig form: Den skrivna thrillern.


Vilka är era läsare?

Markus:
Av den respons vi får tolkar jag det som att vi fångar in allt från 20-åriga killar till 70-åriga damer, vilket är roligt.

Mons:
Ett brett spektrum, men mest kvinnor mellan 25-50 år. En underbara läsargrupp, kvalificerad och entusiastisk.


Vad utmärker en bra bok?

Markus:
Att man sugs in i den utan att riktigt förstå varför. Det kan gälla såväl en lågmäld vardagsskildring som en actionthriller.

Mons:
Form, intrig och stil i samstämmighet. Konstnärlig riktning. Karaktärer du bryr dig om, och som med all konst: Det sublima är viktigast - du ska få en förhöjd livskänsla när du läser boken.


Favoritförfattare och/eller bok?

Markus:
Min favoritbok alla kategorier är ”The Road” av Cormac McCarthy. Efter bara tjugo sidor förstod jag att detta skulle bli en av mina favoritböcker. Då har författaren lyckats med något utöver det vanliga.

Mons:
Cormach McCarthys gränstrilogi, Raymond Carvers noveller. "Den store Gatsby av Fitzgerald.


Hur många böcker har du skrivit vid sidan om denna serie (på egen hand)?

Markus:
På egen hand: Tre böcker. (El Choco, Utsatt och Blodmåne.) 
Med andra: ”Det du inte såg” (med Patrik Sjöberg) och Per Holknekt 1960-2014 (med Per Holknekt).

Mons:
14 tror jag, eller 15. Fler än snittet. Jag kommer skriva tills jag inte längre kan - jag vill aldrig pensionera mig! Riktiga konstnärer gör inte det, de jobbar med sin konst - begriper meningen med det.


Framtidsdrömmar/planer?

Markus:
Att skriva något i en genre jag inte tidigare provat på, och med ett språk jag inte tidigare använt. Samt att förändra världen.

Mons:
Skriva fler och bättre böcker. Få ägna mig åt skrivandet. Konsten har en poäng i sig - kanske är arbetet livets egentliga mening...?


Mötet med Markus och Mons:

Mitt intryck av Markus är en öppen, trevlig och intelligent person som är lätt att prata med.
Mitt intryck av Mons är en mer tystlåten, observerande, tänkande och intelligent person med stor integritet.


Två väldigt olika personer som tillsammans skriver fantastiska böcker ihop!
Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books


Har ni missat min recension av boken på Instagram? Här kommer den igen:
Titel: Heroine
Författare: Mons Kallentoft @monskallentoft och Markus Lutteman @markuslutteman
År: 2017
Sidor: 359
Genre: Thriller
Handling:
Helene Svensson, arbetar som socialsekreterare i Stallhagen, ett område utanför stockholm med hög invandring och kriminalitet. Där går hon allmänt under namnet "Heroine" och många ser henne som en god ängel och låter henne vara ifred. Men en dag blir hon överfallen utanför jobbet på väg mot sin bil. De är fyra män som för bort henne, slår, binder och våldtar henne. Någon filmar henne efter överfallet, då hon ligger fastbunden, och filmen läggs upp på nätet. Polisen ser filmen och inser att Helene måste räddas snabbt, innan hon förblöder.
Kriminalinspektör Zack Herry skickas in i området. Ett område där gängkriminalitet tagit över och där poliser blir överfallna så fort de visar sig. Han måste vara listig och försiktig om han ska klara sig. Dessutom, det som ingen annan känner till, så kände han Helene för många år sedan och har en skuld att åtgälda - vilket gör uppdraget ännu viktigare för honom.
Kommer Zack att hitta Helene i tid och kommer hon i så fall fortfarande vara vid liv…?
Boken är den fjärde, fristående fortsättningen på "Herkulesserien" om Zack. Boken utspelar sig under 24 timmar, med korta kapitel, exakta klockslag, extrem spänning och hög puls. Välskriven och mycket svår att lägga ifrån sig. Kan vara den hittills bästa boken i serien. Grymt bra. Jag säger bara en sak - läs den! 😊📖


måndag 17 juli 2017

Bakom boken - "Laboon"

Intervju med Henrik Tord





Jag tog en fika med Henrik nära vattnet. Han var i full färd med att måla om sitt hus (därav färgen på händerna), men tog en paus för att träffa mig. Vilket jag är mycket tacksam över!

Jag har läst och recenserat hans bok Laboon. Boken är otroligt bra, vilket gjorde mig extra nyfiken på författaren.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?





Tre ord för att beskriva dig själv?

Nostalgisk, driven och känslomänniska.

När i livet började du skriva?

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att bli författare. Jag började skriva ganska tidigt. I mellanstadiet skrev jag poesi. Jag vann sedan ett poesipris när jag gick i gymnasiet i Dalarna och var med i en tävling. Jag var även med i ett band och skrev låttexter.


Vad var det som fick dig att gå över från poesi till prosa?

Jag var inne på dikter väldigt länge. Det var det jag började med att skicka in till förlagen. Sedan började jag skriva noveller. Jag blev inspirerad av Raymond Carver. En författare som skrev både dikter och noveller.

Vad har du för skrivutbildning?

Jag gick på författarskola på Skrivarakademin ca år 2002-2003 och hade Erik Grundström som lärare. Vi fick bra kontakt och han tyckte om hur jag skrev.

Hur kom din första bok till?

Jag hade som mål att innan 30 skulle jag skriva en bok. Men så blev det inte. Dock blev jag antagen med min första bok, Kum, innan jag fyllde 40.
Jag höll på att skriva på ett annat manus i flera år före Kum. Det var en mörk barndomsskildring, inte en thriller. Jag skickade in det manuset till flera förlag, men ingen ville ge ut den.
Dock fick jag en förfrågan från ett litet förlag i samband med att Kum skulle ges ut. Men eftersom jag inte ville ge ut två böcker samtidigt på två olika förlag, lät jag det första manuset vila. Så det ligger fortfarande i byrålådan och väntar på utgivning.

Hur fick du ditt första bokkontrakt?

Jag brukade skicka in mina alster till Erik Grundström och han gav mig kommentarer. Jag skrev om min text och därefter skickade jag in till förlagen. Men när han läste manuset för Kum tyckte han att det var så bra att han skickade det vidare till Ordfront förlag, som antog det efter en omskrivning. Jag har tackat Erik i en av mina böcker för detta.


Hur långt har det tagit från idé till färdig bok?

Kum började jag skriva på 2008 och den kom ut år 2012, ca 4 år alltså.
Den var kanske 600 sidor i bruttotext för att sedan kapas ner till ca 500 sidor.
Lasaros tårar tog lika lång tid, ca 4 år. Medan Laboon endast tog 2 år. När jag skrev den sade jag upp mig för att kunna sitta och skriva effektivare. På så vis hade jag mer tid och det kunde gå fortare.


Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver oftast slutet först. Jag tycker det är viktigt att ha ett ganska tydligt slut klart i tidigt stadium. Sedan kan slutet dock förflytta sig, så det kanske inte riktigt blir den sista scenen, men i princip. Jag skriver ju inte kriminalromaner där man löser en gåta, utan snarare ett mörkt ödesdrama där olika levnadsöden kolliderar. Det blir ett tydligt crescendo. Slutet är ganska ofta nyckeln för hela berättelsen.

Gör du så även när du läser en bok, läser slutet först?

Gör inte alla det?  😉 haha

Och efter du har skrivit slutet, vad gör du då?

När jag har slutet så skriver jag en början och därefter några nyckelscener.
Jag skriver även en synopsis så jag har en struktur, men även personporträtt av nyckelkaraktärerna. Jag kommer alltid till målet, men visst överraskar boken mig titt som tätt även om jag hela tiden går mot mitt tänkta slut.
Första utkastet av manuset gör jag bara på datorn, men när jag ska korrekturläsa skriver jag ut och läser mer noggrant. Jag tycker att det är lättare att sitta med papper då.

Hur mycket skriver du per dag?

I Singapore var jag tjänstledig ett år, då skrev jag 3 timmar på fm och 3 timmar på em varje dag.
När jag är hemma och har mycket på mitt vanliga jobb, då är det svårare att få till så många skrivtimmar.

Hur fick du idén till boken Laboon?

Jag läste om en indonesisk tjej som kom tillbaka till sin familj flera år efter tsunamin och det gav mig inspiration. Men jag ville istället ha en svensk som huvudperson till Laboon, då det är en laddad och tragisk händelse för oss svenskar. Själva grundmeningen i boken var när jag började skriva att ”när saknaden är så stor att man fyller den med vad som helst”. Det finns ett djup i boken, även om den är spännande och väldigt våldsam på vissa ställen.
Vad gäller slutet så ville jag att känslan skulle bli lite positivt i alla fall. Själva tsunamin är en sådan traumatisk händelse för så många människor som blev berörda av detta på ett eller annat sätt. Jag kände att det var tvunget att finnas något slags hopp i slutet.


Du skriver stundvis väldigt brutalt, men å andra sidan är du väldigt känslomässig och insiktsfull i personernas känsloliv. Hur hittar du balansen?


Jag gillar kontrasten. Jag gillar att det är väldigt raspigt på ytan, men samtidigt väldigt känslosamt på insidan. Det enda vi styrs av är ju känslor i grund och botten. Oftast avsaknaden av och sökandet efter kärlek. Och alla är vi produkter av vår miljö och vår historia, vilket gör att vi agerar på olika sätt.



Du har inte funderat på att göra en relationsroman då du är duktig på att beskriva känslor?

Jo, det har jag faktiskt. Jag tycker dock om kombinationen av att det är en spänning i det jag skriver, men visst. Vi får se.

Vad tycker du har varit jobbigast att skriva?

Den första boken var påfrestande för den handlar om barn som far illa och det tyckte jag stundtals var jobbigt att skriva om. Jag har barn själv. Men jag skrev av ren frustration över hur vi människor är kapabla till att behandla varandra så illa.

Vad är din styrka som författare?

Jag skriver bra slut. Jag lyckas få till de sista kapitlen och formulera de sista raderna på ett vackert sätt. Jag lägger mycket tid på det och tycker nog att jag är bäst på just detta. Tycker i och för sig även att jag är bra på personporträtt och skildra inre konflikter som vi människor dras med.

Vad tycker du mest om att skriva?

Jag tycker om psykologi och skriver väldigt många delar i kursiv stil där man tänker. Att man agerar på ett visst sätt i en situation, men egentligen tänker något helt annat. Man är i konflikt med sig själv hela tiden.
Sedan tycker jag att det är spännande med raffinerat våld, om man kan hitta på något helt nytt.
T ex att våldet inte ska vara med pistoler, utan andra tillhyggen. Kanske armborst, bambustickor, stenar eller yxa. Det gör det hela ännu mer läskigt, och uppfattas nog mer våldsamt på något vis.

Var gör du din research någonstans?

Vi bodde ju i Singapore nästan i 5 år, så då kunde jag göra allt på plats.
Nu skulle jag inte kunna skriva en bok som handlar om Asien, inte när jag bor i Sverige.
Med Laboon åkte jag upp till Khao Lak och intervjuade personerna och tittade på platsen när jag höll på att skriva boken. Jag kom även till Thailand 2004 några dagar efter tsunamin, så jag upplevde kaoset efteråt – men vi slapp uppleva själva händelsen. Det var många levnadsöden som vi fick ta del av då.

Vem är läsaren av dina böcker?

Både män och kvinnor, från 25 och uppåt, skulle jag tro.
Jag får väldigt fina recensioner. Får höra att mina böcker innehåller väldigt tänkvärda historier. Att jag har mycket socialt engagemang i dem. Och att de är något utöver de klassiska kriminalromanerna.

Är det något du skulle gjort annorlunda idag vis av din erfarenhet?


Jag har skrivit för mycket text. Vilket har lett till att vi har fått kapat mycket. Det är ca 3 månaders jobb som bara slängs bort. Det gäller för mig att bli mer strukturerad, att skriva mer kompakt.

Jag har suttit med flera olika ark tidigare, men har just nu ett program, Scrivener, som hjälper mig. Man får dock inte vara FÖR planerad. Man ska kunna spreta lite, det får inte bli för väloljade berättelser som följer en tydlig mall, tycker jag.

Något som överraskade dig när du väl blev publicerad?

Känslan blev inte så stor som jag väntat mig. Lite antiklimax.
Dock är det coolt att se boken i bokhandeln eller i ett bibliotek. Då slår det mig. Wow! Jag är väldigt stolt över att blivit utgiven. Och att jag fått så fina recensioner. Det mesta har faktiskt varit positivt och det är skönt.

Vad tycker du är en bra bok?

Jag tycker mycket om ett bra språk. Raymond Carver för enkelheten och att han är så bra på de där sista raderna. Hemingway av samma anledning. Även ”Comedia Infantil” av Henning Mankell tyckte jag om på ett annat sätt för det levande och lekfulla språket. Hade ingen aning om att han kunde skriva så. Den handlar om gatubarn i Afrika.
Dessutom gillar jag fristående spänningsromaner. Har svårt för serier som skrivs efter en given mall. Det är trist och förutsägbart.
Exempel på bra spännande romaner: "Den svarta linjen" av Jean Christophe Grangé, "Den hemliga historien" av Donna Tarrt, "In the miso soup" av Ryu Murakami, "Istvillingar" av S K Tremayne, "Patient 67" av Dennis Lehane, "Händelser vid vattnet" av Kerstin Ekman, "American Psycho" av Bret Easton Ellis, "Låt den rätte komma in" av John Ajvide. Just nu läser jag klassikern "Rosemarys baby" av Ira Levin, som jag hittade på en loppis. Verkar lovande.

Din trilogi är färdig, vad skriver du på nu?

Jag skriver på en ny spänningsroman som utspelar sig i Sverige. Den här boken är helt fristående som de andra. Den handlar om det svenska samhället idag-ish (ungefär). Mer vill jag inte avslöja nu - skrivarmagin är så bräcklig.

Kommer det bli en ny serie?

Nej. Jag tycker att serier är så tråkiga, även om det är populärt att göra flera böcker med samma huvudperson. Jag tröttnar på böcker där de innehåller samma karaktärer hela tiden. Svårt att läsa det. Förutsägbart, som sagt.

Har du någon framtidsdröm?

Ja, en dröm är att mina böcker ska bli film. Jag såg dem som filmer när jag skrev. Läs dem så förstår ni.






Mötet med Henrik:

Mitt intryck av Henrik är en enkel och omtänksam person med många kloka tankar. Han är väldigt lätt att umgås med och inte alls så hård och tuff som jag befarat... 😉 En trevlig kille, helt enkelt.



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books





Har ni missat min recension av boken på Instagram? Här kommer den igen:

Titel: Laboon

Författare: Henrik Tord @henriktord


År: 2017 (2016)


Sidor: 315


Genre: Thriller


Handling:

Boken handlar om tsunamin i Khao Lak 2004. På stranden befinner sig Matti och Sandra med sin nioårige son Viktor. I förödelsen försvinner Viktor, medan föräldrarna överlever och blir tvungna att traumatiserade åka hem utan något svar. Vad hände med Viktor? Har han överlevt eller är han död?Ute på sjön befinner sig en dykbåt med tio passagerare. Dykledare Marko för befälet över gruppen. Han kommer från Sverige, är i femtioårsåldern och har flytt till Thailand för att undkomma sitt gamla liv och det kriminella gäng från vilka han snott en stor del pengar. Den här julen har han hämtat hit sin nioårige son André, som annars bor hos en fosterfamilj. För första gången ska André få lära känna sin pappa, som han alltid längtat efter. Men så sker tsunamin och allt blir kaos, för att undkomma vågorna beslutar de sig för att ge sig iväg med båten längre bort. Plötsligt ser Marko sin chans att undkomma det kriminella gäng som nu är honom på spåren, och tar därför gruppen till en obebodd ö i Burma. Innan de helt lämnar kaoset åker de förbi en liten pojke som flyter på bråte, de räddar honom och tar med honom i båten. Det visar sig vara Viktor som överlevt.Plötsligt befinner sig en grupp främlingar och två barn på en öde ö. En ö där folk plötsligt börjar dö…År 2010 (sex år senare) får så Sandra äntligen samtalet hon väntat på. De har hittat någon de tror är Viktor, nu 15 år. Men är det verkligen han och vad hände på ön?Boken är otroligt spännande och grym, men håller hög klass från början till slut. Starka känslor som leder till fruktansvärda beslut.Det är den första boken av Henrik Tord som jag läst, men det kommer garanterat inte vara den sista. Mycket bra skrivet! Gillar ni spänning och tål våldsamheter - läs den! @ordfrontforlag